aagnesolsson

Jag tror att jag ska börja med en nedräkning som Erika har varje dag hon skriver. Men jag kom på sen att hon är ju i alla fall duktig och skriver varje dag, något som jag inte alls är, så det är ju ganska meningslöst.

Min nedräkning skulle i alla fall ha börjat på 22, och det är dagaran som är kvar tills jag får åka till Sthlm och träffa Peter, Emma och familjen. Vi ska åka ålandsbåt lika som vi gjorde förra året. Kommer att bli huuuur kul som helst om jag tror rätt, och varför skulle jag inte göra det?

Men som sagt, det är ju 22 dagar tills dess, och hur jag ska klara av dessa 22 dagar i min ensamhet här i Borås är för mig ett mysterium. I alla fall när jag redan har börjat tröttnat och känna mig nere efter att ha varit här sen i fredags kväll/natt, och då har jag ändå jobbat lördag och söndag. Jag har väl hela tiden gruvat mig för det här men jag trodde aldrig att jag skulle känna så här som jag gör nu faktiskt, det är mycket jobbigare än vad jag tänkt mig och då har jag ändå tänkt mig att det kommer att bli riktigt tufft. Svårt att förklara vad det är som är så jobbigt med det hela också, mer än att jag saknar Peter. Men det är inte bara det att jag saknar honom utan det är hela grejen med att vara ensam och allt som hör till det också. Är lite svårt att sätta ord på det. På något sätt är det som att jag sitter och väntar att Peter ska komma in genom dörren, och det är något jag egentligen vet inte kommer att hända.

Neeej jag ska inte sitta och klaga en massa, även fast att jag konstant sitter och tycker synd om mig själv, haha! Nu har jag även åkt på en förkylning som inte riktigt verkar vilja ge mig sig. Men jag är ledig nu tills på torsdag så jag ska försöka kurera mig lite tills dess.

Nu när jag är här ensam kanske jag kommer att få lust att blogga lite mer. Inte för att jag kommer att ha något vettigt att blogga om men ändå. HEEEEEJ!